LUKAS JOHANSSON ÄR HEMMA.

Vissa spelare kommer in i ett lag.

Andra spelare kommer hem.

Idag är vi otroligt stolta och framför allt väldigt glada över att kunna välkomna tillbaka Lukas Johansson, född 1995, till TT Herr och Projekt Volcano.

Lukas började spela i Tyresö IBK redan som 5-åring. Som 13-åring tog han steget upp i juniorerna och som 17-åring fick han göra sin debut i SSL.

Sedan dess har han spelat i stort sett hela sin karriär hemma i Tyresö.

Och när vi frågade Lukas varför han väljer att komma tillbaka var svaret egentligen allt vi behövde höra:

"TT är hemma. Vem vill inte komma hem?"

Det är svårt att säga det bättre.

För mig, Alexander Veztman, huvudtränare för TT Herr, blir den här värvningen också något alldeles extra.

Jag får nu möjligheten att träna Lukas för tredje gången.

Första gången hade jag honom som junior.

Några år senare fick jag träna honom vidare i herrlaget.

Och nu får vi möjligheten att göra det igen.

Fast den här gången känns det lite annorlunda.

Nu bygger vi något tillsammans.

Jag vet precis vilken typ av person och spelare som kliver in genom dörren.

Lukas är en otrolig ledare i allt han gör. På planen, utanför planen och framför allt i hur han får människorna runt omkring sig att växa.

Han är en sådan spelare som gör alla runt sig några procent bättre.

Det är en egenskap som inte går att träna fram.

Den bara finns där.

Och Lukas har den.

Som spelare har han dessutom en verktygslåda som få andra.

Han kan spela överallt på planen. Han läser spelet, styr tempot och vet när det är dags att kliva fram.

När vi bad honom beskriva sig själv med tre ord blev svaret:

Spelförståelse. Handleder. Vinnarskalle.

Och jag hade svårt att säga emot.

Det finns något i Lukas sätt att spela som jag alltid har uppskattat. Han kan förändra känslan i en match genom att själv höja tempot.

Lite som Kobe Bryant.

Inte för att sporten är densamma, utan för den där känslan av att vilja påverka matchen, vilja vinna och vilja vara den som gör skillnaden när det verkligen behövs.

Men kanske är det ändå det som händer utanför planen som gör Lukas allra viktigast för oss.

Han har ett enormt hjärta.

För människor.

För laget.

Och framför allt för TT.

Det märks också i det han själv ser mest fram emot.

"Jag ser fram emot att få spela i Tyresöhallen igen. Samt att se dom unga lirarna utvecklas."

Där har ni Lukas.

En spelare med erfarenhet från den högsta nivån.

En vinnarskalle.

En ledare.

Men också någon som vill vara med och hjälpa nästa generation framåt.